Tvåbarnschocken

Lästid: 3 min

Idag har jag reflekterat över vad som hände igår. Jag var i zombie-mode. Jag var en trött morsa, sömnig, kände mig äcklig i håret, ville duscha men jag kom aldrig dit och “skjut-mig-någon” kändes det som. 

Jag badade Prim och hon sprattlade så mycket i badbaljan så att jag också blev blöt, det var det roligast och gulligaste som hände, att se henne leka i badet och hennes glada miner och leenden. Tilda var däremot en handfull. Hon somnade middag tillsammans med mig och Prim. Jag orkade inte liksom. Jag somnar sittande samtidig som jag ammar Prim, oftast. Jag var trött och sömnig av att vakna varje natt… i flera år! Grädden på moset är att Tilda vaknar mitt i natten nu också och är ledsen över något eller att hon vill att nån av oss ska göra något. Det är svårt att vakna, vara groggy och köra gissningsleken som kan övergå till en frustration, mitt i natten. 

Tilda vaknade skrikande efter tuppluren och var otröstlig. Hon började slå och sparka mig. Jag försökte hålla om henne och lugna ner henne men istället skrek hon ännu mer. Hon fick då fortsätta sitta, gråta, skrika och sedan lugnade hon ner sig själv… och detta gick i loop utan att jag rörde henne. Det var frustrerande så jag tillslut lämnade sovrummet och hon grät mer dramatisk. Måns gick in och då var hon plöstligt medgörlig, som inget hade hänt! Sedan hörde jag att hon berättade ett och annat för pappa och att hon gillade inte mig!!! Hon förstod inte att HON gjorde fel. Det är oftast alla andras fel. 

Måns försökte få henne att säga förlåt men hon vägrade. De två gick till lekplatsen så att jag fick andrum. Då preppade jag sashimi och vräkte i mig framför tvn samtidig som jag ammade Prim. När pappa och dotter kom hem så var Tilda glad, som inget hade hänt…det var bara jag som var fortfarande sur…eller matt, utmattad. Hon kom och frågade “är du glad nu?”.

Det är frustrerande när Tilda inte kan skilja på fantasi och verklighet. Det blir ALLTID bråk när hon får nej eller inte får som hon vill NU. Hon kan inte förstå avstånd, tid och rum. Det händer mycket i hennes huvud nu. Ska jag börja gråta på riktig och spelar på känslor för att hon ska förstå? Tvåbarnschocken och 3-4 års trotsen på högnivå. 


Jag har tappat mycket mer hår nu så det är inte bara “amningshår” som man brukar tappa 2-3 mån efter förlossningen. Flera gånger om dagen går jag och borsta av mig eller plocka hår från golvet. Uscha mig. Jag tror också att jag var deprimerad… en stund. Deprimerad över mitt håravfall. Deprimerad över Tildas uppförande och oro över hur vi ska uppfostra henne så att hon inte blir en brats! Oro över Tildas förstoppning och hälsa. Oro över att JAG ska behöva söka upp en psykolog. Kanske bra med en psykolog? Lyckopillar kanske bättre? Jag vet att jag inte är ensam om alla mina “problem” och det är skönt att få skriva av sig. 

JAG BEHÖVER VERKLIGEN EN GODNATT SÖMN. Och jag har ännu en bok som jag ska läsa, nämligen “Hur barnen tog makten” 😛

Tags: No tags

9 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge