Okategoriserade

Springa stafett och gömma sig på toan

Måste man orka? Ibland vill jag säga upp mig från att vara mamma och sambo. Känner alla mammor igen sig? 

Har låst in mig på toan för att få egentid. Ungarna sover inte och klockan är snart 23:30. Prim har varit jätteförkyld sedan söndag, det bara forsade ut floder av snor. Tilda var på förskolan igår men idag hann vi inte ens komma iväg. Båda barnen fick följa med mig och handla. Jag ska laga mat för blogg-AW som jag och Johanna håller i på fredag. 

I mitt huvudet är det inte alls mycket att stå i då jag vet vad som skall göras. Det är när två små kommer före allt annat och jag känner mig förlorad. Jag får inte tid till mitt och med mig själv. Måns tyckte att jag skulle bli mer organiserad eller strukturerad. Det låter ju bra men varför just “jag” och vara mer organiserad i hur jag ska sköta barnen, hemmet, vika tvätt, fixa maten, mecka med bloggen och sköta företaget? 

Kul för Måns att springa stafett med jobbet till 20:30. Själv har jag typ sprungit stafett mellan två barn dagligen. Det är alltid nån som vill något, alltid gnäll och gråt och så fort jag bänkar mig framför laptoppen så får jag stänga ner den nästan med detsamma. När ska jag tjänar stålar liksom? Jag hinner inte skriva offert och svara mail gör jag med mobilen i sängen när alla sover. När kommer ett nytt recept? När-får-jag-jobba-med-mitt? Asså. 


Måns kom hem från stafetten, maten var klar (trots att jag tänkte skita i att laga till något). Sedan försökte han få barnen att borsta tänderna och vara klara för sängen. Sedan var han i sängen med Tilda och läste lite för henne, läste sin bok i iPad och släckte. Då bestämde sig Prim och Tilda att busa. Jag blev tokig efter att de vägrade såklart sluta. Jag drog igång en gråt-fest genom att lämna sovrummet. 

Så här sitter jag på toa och Prim gråter otröstlig. Måns kom med henne och väntade utanför toan utan att säga något (kanske för att jag ska höra hur mycket Prim gråter och skynda mig). Att få besöka toaletten ifred eller duscha är obefintligt. Ibland kan jag gå i några dagar utan att få duscha även det tar bara 5 min i mitt snabbaste när barnen är med i badrummet. Det är lyx om jag får 10 min och totalt 20 min i mitt snabbaste med spackel i ansiktet och oljat in kroppen. Ibland har jag timern på för att hålla koll på tiden. Koll på min egentid. 

Luften gick ur mig dagligen. Tecken på psykisk ohälsa? Hmm det är ju populärt att diagnostisera sig för det men jag känner att det kryper upp på mig. Att den senaste tiden…kanske halvåret, det har varit mycket påfrestande på familjelivet. Ja jag vet, vissa av er som har mer än två barn sitter och garvar nu och tänker att jag har bara två barn och det är ingeting mot 3 eller 4 barn…eller 11 barn. 

Nu hör jag inte Prim gråta mer. Dags att komma ut från toan. 

6 thoughts on “Springa stafett och gömma sig på toan

  1. Stackarn! Jag tycker inte alls att man kan säga så, att man har det jobbigare för att man har fler barn. Jag tycker att hur jobbig situationen är beror på vad barnen har för behov och hur ansvaret är fördelar på dom två föräldrarna. Du är ju den som tar mest ansvar hemma och då är det mer påfrestande än i en familj där ansvaret för barnen är 100% jämställt. En annan sak som påverkar är om barnen sover på nätterna eller inte. Isadora sover alltid 19-07 minst, den senaste veckan har hon sovit längre. Lucas sover från cirka 20-07 men han vaknar när han upptäcker att jag inte är där (mycket mardrömmar just nu), men istället för att ligga jämte honom till han somnar så jobbar jag på hans rum. Jag får alltså alltid jobba mellan 16-00 varje dag. Visst är jag trött ibland, svårt att få fokus och inte lika effektiv, men det är i alla fall enklare att jobba när barnen sover än när dom härjar run. Jag känner mig taskig när jag sitter vid datorn istället för att vara med dom plus att jag blir avbruten hela tiden så jag har valt att fördela arbetet till kvällen istället.

    Jag förstår verkligen din frustration och tycker att du och Måns borde komma fram till en gemensam plan som båda är nöjda med så att ni båda mår bra och så att du också känner att du hinner med dig själv. Det är verkligen inte lätt! Jag tog ett sånt planeringssnack med Jair häromdagen för att han skulle känna att han och jag hade samma framtidsplaner – det är lätt att glömma bort partnern när man är väldigt driven 😛

  2. Jag tycker det är helt ok att känna så oavsett hur många barn man har. Jag vet av egen erfarenhet hur jobbigt det är när barn inte somnar på kvällen. Just nu är vi inne i en bra sovperiod och jag hoppas det håller i sig. Hoppas ni orkar iväg till dagis det kan ju vara lite avlastning. Kram ❤️

  3. Siranee, jag vet vad du går igenom. Ibland kändes det som om mannen i huset är ett stort bebis själv. Det är då man vill bara skrika rakt ut långt och högt. Men man kan inte, bara bita ihop och jag vet inte hur gammalt barnet måste vara för att kunna börja på förskolan. Håll ut, recepten kan ta en paus. Fokusera att skriva om din vardag. Mitt livlina var att Halley skulle fylla 1 år och då kunde hon börja förskolan. Det höll mig uppe trots att jag skötte all tvätt,diskning,matlagning,skötsel av två ungar ect….

  4. Det låter inte alls kul, och det är ju verkligen jättejobbigt när barnen är uppe så sent. Men en sak jag funderar på ibland är det här med att jobba och samtidigt ha barnen hemma. Jag gjorde det när mitt första barn var nyfött till hon var 6 mån. Hon hade dessutom kolik och gick inte upp i vikt första tre månaderna och jag hade alltid stressen i huvudet att jag måste ju kolla så det inte är något jobb som väntar.. Fick typ panikkänsla när telefonen ringde och det var jobbet. Sen var jag hemma med henne till hon var 1 år 11 mån och hon började förskolan det kändes som vår relation blev så mycket bättre efter att jobbet var över (projektet var över, annars hade jag säkert fortsattpga bor utomlands och ingen föräldrapeng ..). Så när andra barnet kom var jag fast besluten att nu tar jag det bara lugnt och lägger inte på mig ytterligare stress. Det är nog bästa beslutet jag tagit, för vi fick en så mycket bättre start. Sen var det så härligt att börja jobba igen när han blev 2 och börjat förskolan. Förstår verkligen att ditt jobb är din passion, samtidigt tror jag ibland att vi sätter oss i situationer som blir oss övermäktiga. Och Nej, menar absolut inte att du ska dra hela lasset med allt hemma, far from, you go girl, se till så ni delar bättre. Men det är ju krävande att vara hemma med barn, särskilt med båda som det ofta är i ditt fall. Och att då också jobba och prestera på samma gång.. Det är i alla fall min syn på det efter min egen erfarenhet och många långa nätter av att skriva rapporter när dottern äntligen sov. Så var snäll mot dig så att du inte blir sjuk!! Stor kram

    1. Kan tillägga att jag har 2 år 1 mån mellan barnen, så jag förstår verkligen hur jobbigt det kan vara att rodda två små och du gör det jättebra!! det du beskrivit tidigare att T ofta vill ha dig,och du får medla mellan henne och pappan så har vi haft det med minsta (nyss fyllda 3 år) och det kan ju driva en galen bara det. Äntligen sen 2-3 mån har det börjat släppa. Hoppas ni finner bästa lösningen för er!

    2. Hej! Åh tack för din kommentar och råd. Jag förstår precis och vissa dagar blir jag bara frustrerad men barnen kommer ändå före. Det är bara när de är igång och tjatar, gråter och bråkar. Då kommer man lätt ur fokus. Jobbar med dator så är det större bildredigeringar, utforma mallar och pilla med websidan/bloggen, saker som inte går att göra i mobilen 🙄 Sedan är det omöjligt att prata med myndigheter och kunder i telefon så det blir oftast på mail eller chatt. Det är ju bra att man kan kommunicera mer än bara med telefonen som förr 😂 Tack igen för din kommentar 😊

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge