Springa stafett och gömma sig på toan

Lästid: 3 min

Måste man orka? Ibland vill jag säga upp mig från att vara mamma och sambo. Känner alla mammor igen sig? 

Har låst in mig på toan för att få egentid. Ungarna sover inte och klockan är snart 23:30. Prim har varit jätteförkyld sedan söndag, det bara forsade ut floder av snor. Tilda var på förskolan igår men idag hann vi inte ens komma iväg. Båda barnen fick följa med mig och handla. Jag ska laga mat för blogg-AW som jag och Johanna håller i på fredag. 

I mitt huvudet är det inte alls mycket att stå i då jag vet vad som skall göras. Det är när två små kommer före allt annat och jag känner mig förlorad. Jag får inte tid till mitt och med mig själv. Måns tyckte att jag skulle bli mer organiserad eller strukturerad. Det låter ju bra men varför just “jag” och vara mer organiserad i hur jag ska sköta barnen, hemmet, vika tvätt, fixa maten, mecka med bloggen och sköta företaget? 

Kul för Måns att springa stafett med jobbet till 20:30. Själv har jag typ sprungit stafett mellan två barn dagligen. Det är alltid nån som vill något, alltid gnäll och gråt och så fort jag bänkar mig framför laptoppen så får jag stänga ner den nästan med detsamma. När ska jag tjänar stålar liksom? Jag hinner inte skriva offert och svara mail gör jag med mobilen i sängen när alla sover. När kommer ett nytt recept? När-får-jag-jobba-med-mitt? Asså. 


Måns kom hem från stafetten, maten var klar (trots att jag tänkte skita i att laga till något). Sedan försökte han få barnen att borsta tänderna och vara klara för sängen. Sedan var han i sängen med Tilda och läste lite för henne, läste sin bok i iPad och släckte. Då bestämde sig Prim och Tilda att busa. Jag blev tokig efter att de vägrade såklart sluta. Jag drog igång en gråt-fest genom att lämna sovrummet. 

Så här sitter jag på toa och Prim gråter otröstlig. Måns kom med henne och väntade utanför toan utan att säga något (kanske för att jag ska höra hur mycket Prim gråter och skynda mig). Att få besöka toaletten ifred eller duscha är obefintligt. Ibland kan jag gå i några dagar utan att få duscha även det tar bara 5 min i mitt snabbaste när barnen är med i badrummet. Det är lyx om jag får 10 min och totalt 20 min i mitt snabbaste med spackel i ansiktet och oljat in kroppen. Ibland har jag timern på för att hålla koll på tiden. Koll på min egentid. 

Luften gick ur mig dagligen. Tecken på psykisk ohälsa? Hmm det är ju populärt att diagnostisera sig för det men jag känner att det kryper upp på mig. Att den senaste tiden…kanske halvåret, det har varit mycket påfrestande på familjelivet. Ja jag vet, vissa av er som har mer än två barn sitter och garvar nu och tänker att jag har bara två barn och det är ingeting mot 3 eller 4 barn…eller 11 barn. 

Nu hör jag inte Prim gråta mer. Dags att komma ut från toan. 

Tags: No tags

6 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge