Ska barn hjälpa till hemma?

Lästid: 5 min

Detta är svar till Emmas inlägg “Ska barn behöva hjälpa till att städa, diska, tvätta m.m.?” Och det är ett ämne jag gärna hänger på.

 Jag säger självklart! Här hemma är Tilda så nyfiken och hjälpsam med allting, när hon vill själv, oftast. Dock inte när hon har lekt och stökat till själv men hushållsarbete vill hon gärna vara med t ex sitta med på köksbänken för att se vad vi gör, rör om i grytan eller steka köttbullar, diska sin nappflaska, slänga skräp, tömma diskmaskinen genom att langa mig grejerna och plocka in bestick i lådorna själv, tömma tvättmaskinen också för nu är hon inte rädd för den är tyst haha etc. Förra vecka var hon så intresserad när pappa skulle såga till lister, bygga ihop hennes säng och garderober. Hon ville också vara med och spika och skruva. Hon är duktig med att säga vad hon vill och vill vara med. 

Visst att man kan tycka att det finns dammsugare, diskmaskin, tvättmaskin och allt som underlättar vardagen men det är bra att kunna göra alla dessa hushållsarbete utan hjälpmedel också när det verkligen saknas de resurser. 

Låt säga om jag skulle hamna på Expedition Robinson så är det jag som letar käk, göra eld, bygger koja och är inte rädd för att få skit under naglarna. Så ska mina barn vara! Ok detta är lite off-topic från hushållsarbete men ni förstår nog min poäng.

 

Det hänger också på min uppväxt och varför jag tycker som jag tycker. Som många thaiflickor så är vi uppfostrade att hjälpa till i hemmet. Jag växte inte upp med ett hård liv som mina skolvänner när vi var små som måste hjälpa till hemma och utanför hemmet. Det var i alla fall självklart att flickor skulle hjälpa till i hemmet oavsett vad. Pojkar hjälper pappor typ.

Jag satt och strök mina skoluniform redan när jag var 8 år om jag minns rätt. Jag fick veckopeng senare och det fortsatte också när jag kom till Sverige som 11 åring år 1990. Brorsan och jag skulle dela på hushållsarbeten (tror ni på det?). Vi fick 50kr/vecka och vi skulle turas om att t ex om jag dammsuger så skulle han svabba. Nästan varje morgon hittade jag en lapp som mamma lämnade där det står t ex stycka kyckling, gör fond, hänga tvätt. Med tiden så var det bara jag som fick göra allt i hemmet. Brorsan kom undan. Nu låter det som en pik mot min mamma men thaipojkar kommer oftast undan med sånt. Nu tänker ni kanske…11 år, ingen barnvakt? Nopp. Verkade som vi behövde det då vi klarade oss själva i hemmet? 

När det var fest så var det jag som hjälpte till med allt och städade upp. När det var alla fester i princip även min egen födelsedag. Jag ballade ur mot brorsan flera gånger och fick nog så en gång kastade jag dammsugaren på honom, det var flera år senare. Talade om för morsan min att han kom lätt undan med allting, som alltid. Jag byggde ihop mina Ikea-möbler själv och jag hjälpte farsan lägga golv och trappor…pik mot brorsan då som lallade runt med vänner och tjusade tjejer. Som storasyster hade jag min börda och måste vara förebild, typ. 

Det ingen snack om att min mamma skulle städa efter oss. Hon klagade redan att hon tvättade åt oss eller var tvugen att plocka efter oss när vi ändå hade tvättmaskin i Sverige. Men som barn i mitt hemland så är det naturligt att barnen hjälper de äldre och inte väntar på att bli servad, om man inte har råd med en hushållerska som våra grannar i Thailand. Vi hade faktiskt två olika hushållerska i Thailand men det funkade inte. De var från landet och storstaden lockade mer och ballade ur, som unga brukar.

Jag fick i alla fall dålig samvete de gångerna min mamma tog fram dammsugaren och skulle städa själv. Så det var inte många gånger mina föräldrar städade när jag bodde hemma kan jag säga. Nu är det lite konstigt när jag kommer på besök och får en bäddad säng och hon hade städat. 

Jo, när jag började i en svensk skola och förstod svenska så tyckte jag det var absurt hur mina klasskamrater betedde sig hemma. Många klagade på att de måste städa sitt rum! Och att de skulle ha pengar för att städa sitt rum. De städade inte efter sig vid matbordet, de bara väntade på mat när det var middag. Det kliade i fingrarna på mg många gånger och jag började faktisk städa när jag var på besök. Om jag fick vara med och äta middag så kände jag mig lustig att bara vänta på mat och ville in i köket och hjälpa till. Kontraster, kontraster… och vad jag tyckte att mina vänner var bortskämda och oförskämda mot sina föräldra. Respektlös var många också. Redan som tolvåring tyckte jag det. 

  
Men hur ska man lära de små? Kravlös går inte i längden. Jag verkar hård men nån måste leka bad-cop. Svar på min egen fråga är att vi gör det redan med Tilda. Vi låter henne vara med på allting och kör omvänd psykologi. När hon inte vill så säger jag att hon inte får, då brukar hon ändra sig och spinger efter och säger “jag vill också vara med” eller “jag vill också göra”.  Sedan brukar hon tycka att det är kul att hjälpa till. Veckopeng kan Tilda få och då får hon lära sig vara sparsam. Jag var rik när jag var yngre haha medan brorsan sprang till första kiosken han hittade eller bjöd sina vänner på allting. Suck. 

Så ska barn hjälpa till hemma? Absolut. Kille som tjej och det säger jag av egen erfarenhet. Det är bara nyttigt och den dan barnen flyger ut från boet så ska de klara sig själva. Lär man de redan om ansvar nu så banar man något bra för de i livet. “Kan själv” är det något som de små gillar nu men som tonåring så behövs man ställa krav. Det är inte mer än rätt att man hjälps åt hemma.

Film: Tilda hjälper till med tvätten

Tags: No tags

5 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge