Prim ser spöke? Var är hennes goda fe?

Lästid: 2 min

Nu kommer ett flummigt blogginlägg… men läs vidare och säg mig vad du tänker…

Alla thai barn har en änglavakt…

Vi thai tror på spöke och naturväsen. Vi tror också på att alla barn har en “fairy Godmother” eller änglavakt. Vi tror att hon skyddar barnet mot det onda och andra andar och hon försvinner när barnet börjar pratar. När barnet råkar t ex slå sig så ska vi vuxna inte tjuta högt för då skrämmer man iväg änglavakten som ska skydda barnet. Jag tror mer att man ska hålla sig sansad…

När man är på resande fot…

…så ska man inte glömma att bjuda med änglavakten! Jag glömmer alla gånger… Tror mig, efter min mammas uppmaning så har jag stått barfotad på gräsmattan utanför huset här (vi är just nu i Halmstad hos barnens farmor och farfar) och försökte be Moder Jord att skicka mitt meddela till änglavakten att hon skulle bums ta sig hit till huset.

Skrattar du nu? Ja jag kände mig också olustig när jag gjorde det. Det skadade inte att testa tänkte jag. Men tror man inte på sånt så det kanske inte funkade. Vem vet!

Det här med spöke…

Min mamma har “tröstat mig” genom att säga “tror inte på något du inte har sett med egna ögon” när hon berättat om alla sina bravader som när hon lekte “anden i glaset” eller var inlagd på den mest hemsökt sjukhus i Bangkok bland flera händelser när hon var ung. Yes, inte lite gåshud fick jag, även nu i skrivande stund. Så nej nej tror inte på nåt som jag inte sett själv men jag vill ju inte heller se! Fyfan ursäkta språket.

Vi fikade med leksaksporslinet igår som farmor grävde fram från fastrarnas tid när de var små.

 

Hos farmor & farfar

Vi thai (som många andra folk och religioner) tror att barn har förmåga att se andar lättare, det vi vuxna inte ser. Vissa är mer mottagligare än andra. Yeah du har säkert hört det förut eller sett filmen Sjätte Sinnet minst 10 gånger som jag?

Vi sover nu hos Måns föräldrar i Halmstad. Igårkväll somnade Prim tidigare och hon fick sova själv i sovrummet. Hon vaknade efter 45 min, precis när Tilda och jag sade godnatt till farmor och farfar och skulle komma ner. Prim låg på sängen, grät och var enorm otröstlig. Hon ville inte ha något annat än bara gråta och slita ur famnen. Det var bara “nej, nej, nej” på allt. Jag blev lite frustrerad så jag lade henne på golvet istället för att bära runt och se hur hon skulle reagera. Då skyndade hon att klättra upp på sängen igen och ville upp i famnen. Hon var jätterädd. Sedan pekade hon med hela armen mot dörren och tittade orolig! Frågade om hon ville ut men nej. Hon peka igen på nåt.

Det slutade med att jag fick ge henne tuttar som tröst. Det är slut med amningen så det finns ingen mjölk. Det fick henne att komma till ro och somnade igen efter en kvart hårdsug. Levande napp. Ouch aj! Hon sover lite orolig oftast och gny så fort hon rör på sig. Jag ligger vaken och brukar trösta med att lägga min hand över hennes bröstkorg och stryker hennes huvud och hår. Båda barnen vill sova nära mig så jag sover mellan barnen.

Undrar om jag ska bränna en bunt salvia och wicca-kicka ut lite andar på besök här…

Jag vet att det låter flummigt och det kunde vara vad som helst som nattskräck eller så var hon bara ledsen.

Tags: No tags

Lämna en kommentar

CommentLuv badge