Pratar bebisspråk med sitt barn…och partner? OK?

Lästid: 2 min

Jag har funderat om det här med bebisspråk.

För att vara ärlig så pratar jag faktiskt inte bebisspråk med Tilda som är 20 månader. Jag gjorde säkert det när hon var spädbarn men när jag kom på mig själv så skärpte jag mig. Måns pratar inte heller bebisspråk men han säger mest “gumman” eller “lilla gumman” och det gör jag med till Tilda. Skulle vi säga “Älskling” till varandra då vet vi att det är nåt extra jag eller Måns vill hahahha.Verkar vi tråkiga här hemma? Well, well…

Tildas språkutveckling utvecklas i raketfart så vi gör vårt bästa med att försöka prata så korrekt som möjligt från början på båda svenska och thai. Jag har nu tappat räkningen på hur många ord Tilda kan. Ska försöka sammanställa en lista senare. Jag har märkt att hon kommer med minst 2 nya ord varje dag, ibland tydligare och ibland får man lyssna efter vad det är hon säger.

Jag tror att jag har aldrig gillat bebisspråk. Det verkar nedlåtande på nåt sätt. Jag har försök själv med att prata bebisspråk för att verka gullig och snäll… men åt helsikte med det. För jag kände mig tramsig och knasig, bara konstigt för det är inte jag. Jag skriver inte ens “kramis” i ett mail eller chatt till vänner. Får jag nåt sånt så har jag skrivit tillbaka som t ex “kramis” men ångrat mig varje gång…för att det är inte jag. Jag är 36 och inte 16.

Vi pratar inte ens bebisspråk med varandra Måns och jag. Det finns säkert par som går igång med att prata bebisspråk hemma och i sängkammaren. Tänder man på det så why not. JAG får rysningar när jag hör ett par prata bebisspråk med varandra i min närhet eller när jag är på stan. Ibland förstår jag att man vill vara gullig när man prata lite otydlig och verkar vara vänlig men jag ser rött när det händer. Irriterad mest och går därifrån.

För mig så är det alltså inte helt ok med bebisspråk hos vuxna och jag tycker att det är viktigt att vara korrekt med ord från början när man pratar med barn, särskilt när de är små typ nu under 3 år och lär sig massor.

 

Min fråga till er är ju då…

Hur tänker ni kring att prata bebisspråk med din/dina barn – kan man inte låta bli, eller försöker du prata ”vanligt” med ditt barn? Är det är okej eller inte att prata bebisspråk med sin partner!?

Kommentera/diskutera gärna men var snäll mot varandra!

Tags: No tags

Lämna en kommentar

CommentLuv badge