Om ofrivillig ensamhet – Malou Efter tio

Lästid: 3 min

Kom nyss upp från tvättstugan och hade Malou Efter tio på tv. Tyckte jag såg ett bekant ansikte! Det var Marléne (f.d Ensamma mamman) från Tumba(!) som pratade om “ofrivillig ensamhet”.

Alla har väl känt sig mer eller mindre ensam. Ska jag prata om ämnet så har jag mycket att dela med mig… Marléne! Du får jättegärna fira nyår med mig 🙂

Om vi bara pratar NY ÅR:
Jag har faktisk aldrig fått inbjudningar till nyårsfester. För 2 år sedan var jag gravid med Tilda och det året satt Måns och jag själva hemma med 3 rätters middag. Vi firade själva. Vi hade visst varandra men ingen bjöd oss på fest. Alla andra skulle nånstans.

Men alla andra åren så var det fest, som vi ordnade och oftast var jag som styrde. Så oftast om jag inte tar tag i fester själv så blir det inget. Å om det inte blir hos mig/oss så kanske hos nån annan som ville ha fest MEN det var ändå JAG som lagade all mat och fraktade dit! Catering typ!

Ibland undrar man att man är extra viktig bara när man har nåt att erbjuda. Jag tänker oftast på vilka jag skulle bjuda men blir besviken när de inte tänkt på mig på samma sätt.

När jag var student i Lund och bodde ihop med en vän med stor lägenhet hade jag ofta fester för jag ville inte vara ensam, känna mig ensam. Jag hade pojkvän men när det tog slut så var det slut med gemensamma vänner också… Det året var jag singel och dejtade visserligen flera killar men jag var rädd att sitta ensam på Nyårsafton även jag kunde stanna hemma i Tumba med mina föräldrar. Jag ville känna mig att jag var någon men ingen bjöd mig. Jag åkte tillbaka till Lund och startade en inbjudan å samlade ihop de vänner och “vänner” jag kände och bjöd de till min fest och jag stod i köket å brasade 5 rätter thaimiddag för 100kr/pers plus drinkar. De vänner tog även med sina vänner. Vi firade tillsammans. Det blev en stor fest med sittande sittning på säkert 20 pers. Lycka. Alla hade kul hos mig.

Jag blev sedan ofta den som fixade fester… men jag gillar att göra det också. När jag hörde att mina vänner gick på fester men ingen hade bjudit med mig eller tänkt fråga om de fick bjuda med mig. Då undrade jag hur mycket kompis var jag för dem.

Som värst… Ett år firade jag min födelsedag i min ensamhet när jag var student och satt i mitt korridorsrum, korkade upp en flaska rödvin och dränkte min sorg. Aldrig tyckt så mycket synd om mig själv som då. Detta har jag inte berättat för nån! Förrän nu.

Det finns olika ensamhet. Man vill nog mest bli sedd och att någon tänker på en också som Marlène sade.

Men nu är varke Marléne eller jag ensam… men jag vill ändå att någon skulle tänka på att inkludera mig som jag gör för den/dom.

IMG_5436.JPG
IMG_5435.JPG
Just det, har inte visat vår nya tv… Sony 50″ är det 🙂

Tags: No tags

6 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge