När man ser någon man känner på tåget

Lästid: 3 min

Jepp fortsättningen på gårdagens inlägg om “irriterad på pendeltåget“. Vad hände sedan? 

Då tyckte jag att jag såg en manlig bekant några säten bort sitta med sin fru. Honom har jag inte haft kontakt med i säkert över 15 år??? Shit. Inget ex-kille eller flört om någon undrar haha. Våra blickar snuddades lite i förbifart men jag var ändå osäker om det var han. Visste att han hade gift sig så jag kollade upp honom på Facebook haha. Jepp det var han, bara lite äldre in real life haha! Men att han kände igen mig nu när jag har blivit lite plufsigare haha! Ser inte alla thai likadana ut haha?!

Men varför gick jag inte upp och hälsade på? Varför gjorde han inte det heller? Vi fortsatte med våra. Alla kollade i sina mobiler… typ det vanliga alla gör nuförtiden. Tyst var det i tåget. 

Vi gick av vid Odenplan men visste inte vilken uppgång vi skulle till och jag pillade lite i mobilen för info. Sedan tänkte jag att jag skulle skicka honom en hälsning, att jag såg honom och frugan efter att vi hade ätit glass på Nordic Faunan Ice cream som var vårt utflyktsmål. 

Men han hann före haha! Ja sedan chattade vi lite kort medan Måns och jag promenerade tillbaka mot Odenplan efter glassen. Men så lustigt detta. 

Vi både tänkte att vi ville inte störa och trängas oss på. Jag ville inte heller att prata på tåget då när det är tyst i vagnarna och alla lyssnar! Vet ju själv att jag lyssnar på andras samtal när något sådan händer att folk råkas mötas och sedan vet hela tåget ens livshistoria och vad msn har hållit hus i alla åren. Jag är inte så egocentrisk och behöver inte den uppmärksamheten och särskilt just på det tysta tåget. 

Han hade sagt till sin fru att vi var säkert bara i Tumba och hälsade på mina föräldrar så vi inte var här länge. Nu har vi i alla fall sagt att vi ska catch up senare när de är i Göteborg i höst och hälsar på hans syster i Kungälv. Får se om det blir av. Kul!

Men det är detta som är fantastisk med social media och chatt. Att man inte har sett varandra på åratal och det krävdes bara ett chattmeddelande så är man typ på banan igen som inget hade hänt. Att det inte blir skumt när man ses. 

Vet att mina vänner läser och följer min blogg och jag behöver inte berätta nåt som de inte redan visste om såvida de inte vill prata mer om ett viss ämne förstås. Då slipper jag uppdatera om mitt liv liksom och verkar självupptagen. Jag önskar att fler av mina vänner också bloggar men många uppdaterar om sitt liv genom Facebook så det är roligt. Alla väljer inte att vara lika offentligt med allt och om allt. Men genom Facebook har jag följt mina vänner som de följer mig genom bloggen. Fantastiskt! 

Tags: No tags

2 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge