Familj & vänner

När en tiggare stod utanför vårt hem

Kommer du ihåg mitt inlägg förra veckan “När mamma gav bort skinkan“? Detta var en ganska jobbig situation och nu i efterhand blev jag lite arg. Särskilt när det hände igen och dessutom utanför mitt hem. Jag blev arg över att bli utsatt för en sådan situation, i mitt eget hem och med mina gäster.

Det var i tisdags på Sv Nationaldag det hände och vi firade Måns födelsedag på uteplatsen med utsikt över innergården. Vi bor i markplan, fikade och var 6 vuxna och 3 barn. En ungman kom gående in på innergården med sin svarta sopsäck och letade burkar bland papperskorgarna. Plöstligt stod han utanför vår uteplats och visade gester. Där började gissningsleken fast ingen ville leka. Alla skakade på huvudet. Jag visste inte vad de andra tyckte men jag tror att de kände sig nog samma. Att det var jobbigt att han stod där och tiggde. Att jag skämdes att vi satt med bordet fullt med mat och hade det gott men han stod utanför och vi visste inte vad han ville. Ingen hade kontanter. 

Mannen gjorde äta-gesten mot munnen. Jag fortsatte skaka på huvudet men sen kunde jag inte hålla mig och frågade “hungrig?…Tårta?… Vill du också ha en tårta?” Han svarade ja men det var nog inte tårtan han ville ha. Jag reste mig upp och in i lägenheten och letade upp nåt som han kunde äta. Han fick barnens sista kanelbulle. Jag kom ut med den. Då visade han en annan gest. “Dricka?” Undrade jag. Hans svar var ja och jag hörde “agua”. Agua? Ja, svarade han. Jag gick in igen, letade upp en tom flaska, hittade ingenting och tog en Festis. Han bockade lite ödmjuk och lallade iväg. Och vi fortsatte med vårt. Sedan sprang jag in och tog fatt på några nektariner men han hann försvinna.

Idag när jag tänkte och pratade om det blev jag arg. Arg på situationen. Att jag skulle blir tvingad till att vara generös och givmild. Jag är annars det, när ingen frågar. Jag kunde se det i mitt huvud att vi bjöd in honom på mat om det bara var vi. Nu hade vi sällskap och han utsatte oss alla i en sådan “skäms” situation. Skäms för att inte dela med sig, skäms för att vi hade så mycket och bara satt och skakade på huvudet. Skulle se jag att någon är hungrig och verkligen be om mat så självklart vill jag ge. Vet inte riktig hur jag skulle skriva så att ingen ska missuppfatta mig. Jag behöver inte förklara mig för att verka vara en “Moder Teresa” tycker jag. 

Hur skulle du känna, göra, tycka när det händer dig? Är det bästa man kan göra… att bara ignorera? Ignorerar tills han går sin väg? Nej, just det, jag har svårt för det. Särskilt när det är inför barnen… Jag är i alla fall inte lika glad av att hälsa tillbaka när någon av tiggarna säger hej. 

3 thoughts on “När en tiggare stod utanför vårt hem

  1. Ah så svårt det där, jag hade avlett honom från platsen. Gillar inte att man bli påtvingad ngt vid ens egna hem eller område. Skall ju vara självmant, det blir en ren och skär obehags situation när sådant här uppstår. Man vet ju inte ifall dom blir hotfulla heller :/ Jag är ganska hård & tydlig mot tiggare faktiskt. Men förstår dig, det är inte så lätt.

  2. Inte ok nånstans att göra som mannen gjorde. Fruktansvärt påträngande och obehaglig situation ni utsattes för på eran privata altan. Mångs av dessa tiggare är så inte oförargliga som dom utger sig för att.vara tyvärr. Vem vet han kanske rekade läget i området.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge