Mitt barn slår mig!

Lästid: 3 min

Nu är vi inne i en period där Tilda är extreme jobbig! 

Hon kan leka lugn, ligga och titta på Ipad, vila på mig eller mitt knä…och plöstligt så kunde hon resa sig upp, ta en runda på soffan och kuta, hoppa och vara vild. Sedan ska hon dra mig i håret, försöka slå mig med hård med sina små händer eller med leksaker t ex sin ballong, kasta saker på mig och gärna i ansiktet på nära håll, hoppa på mig, riva, nypa och bita mig…ja, hon tar till alla metoder och det är inte av ilska utan LEK. Hon skrattar hysterisk varje gång och särskilt när jag säger ifrån när jag tappar mitt tålamod…och hon skrattar ännu mer.

Måns har fått rycka in och det “blir bara roligare” för hon brukar inte ge sig och vi får brotta ner henne så att hon lugnar ner sig, nu varje dag och oftast vid kvälltid.

Tilda, 23/5-2013 (lite över 2 mån)

Jag har googlat på “mitt barn slår mig”. Flera mammor har rådfrågat om deras problem med sina barn, oftast pojkar och lite äldre barn än Tilda dvs från 3 – 9 år. När de barnen  slog så var det oftast av ilska och nör de inte fick som de vill. Tilda tycker bara att det är så kul när mamma blir arg, efter att mamma har försökt inte reagera! Jag ville ju bara sitta lugn, framför tv:n och då ska hon vara på högvarv.
Nu lever vi i “trygga” Sverige och ska visa våra barn och ge de den tryggheten de behöver…och man ska PRATA om allting. Aga är inte längre någon metod i Sverige. Kan tillägga att även i Thailand har man försökt få slut på att aga barn men många där skulle nog inte bry sig om, om jag skulle daska till Tilda i rumpan när hon håller på sig.

Jodå, jag erkänner att jag kokar ibland när mitt tålamod tar slut och Tilda kan nu säga ordet “tålamod”. Att daska till i rumpan är inte heller lönt då de små har ju blöjan på sig och tycker att det bara ör sååå kul. Jag blir tokig. Hopplöst. Behöver vi söka oss till BUP eller?

 

Hur slutar det varje gång? Jo, antingen går jag och låser in mig på toan och hon kommer spingande gråtande efter mig och vill också in, eller så flyr jag till sängen och hon kommer efter och hoppar på sängen…och på mig, eller så tar jag nåt ifrån henne så att hon gråter och vill ha tillbaka den. Måste få henne att gråta för att hon ska sluta typ. Då blir hon oftast arg, ledsen och säger något som “det är min, min leksak, min boll, MIN, mamma får inte den!”.

Ibland har jag bara tröttat ut henne och då ger hon sig på tv:n, kasta hopp -geten “bom-bom” på den stora palmträdet och golvlampan, hoppa upp på soffbordet och försöka slå taktampan som hänger där och klättra upp på köksbordet och sitta där. Dessa saker händer bara hemma hos oss och inte när hon är annan stans. Om ute så tvärnitar hon och lägger sig på golvet/marken och vägrar gå men inte så mycket skrik.

Det här som många säger att man ska tala och vara TYDLIG mot barnet, hjälper inte. Hota då? Jodå, jag hotar med att hon inte får ett och annat. Efter ett tag så kommer hon på andra tankar, slutar slå mig men hon säger vad hon ska få “istället”. En liten förhandlare har vi här, hon vet precis vad som gäller men ändå vill hon såklart tänja på gränser.

Hur många har samma problem, att er 2,5 åring eller äldre slår er eller håller på så? 

Tags: No tags

One Response

Lämna en kommentar

CommentLuv badge