Irriterad på pendeltåget 

Lästid: 2 min

Jag blir tokig när det kommer till barnvagnar och folk. Antar att vissa tänker att nu när de har barn och köra runt barnvagnen så har de rätt till mycket än andra, även barnen bästa skall såklart komma först. Sedan blir jag trött av att vara snäll och då blir jag också dryg som många. En ord cirkel… Monkey ser, monkey do. 

På barnvagnsplatser alltså…

Igår när vi skulle åka pendeltåget till Odenplan från Tumba så gick vi på allra längst fram på tåget, det var för att det fanns barnvagnsplatser. Det var 6 sittplatser och där satt det två tjejer med 3 säten var och bara kollade i sina mobiler. Där kom min kanske dryga-Sthlm-jag fram och faktiskt ställde sovande Prim i vagnen på en av platserna och sade “kan vi får sitta här?”. Utan att tjejen kollade upp flyttade hon på sig lite surt till nästa lediga 6 platser, och hennes kompis följde kort efter. 

Bild: Lokstallet (länkad bild)

Jag blir lite tokig på sånt, att jag skulle behöva be folk att flytta på sig. Sedan när en mamma kom på tåget och plöjde in en Bugaboo Donkey som tog upp två säten bredvid Prims lilla Babyzen Yoyo då flyttade vi på oss också självmant för att mamman kunde ställa vagnen plus att hon fick sitta. Fast den mamman frågade ingenting och tackade inte heller oss. Hon tyckte väl hon hade rätt me vad vet jag. 

Dagen innan fick vi inte plats vid de barnvagnsplatserna när en familj med mamma, pappa och ett barn tog upp hela 6 platser själv utan att visa att de kunde maka på sig! Jag visade lite missnöje men ställde Prim vid dörren. Pappan satt och matade barnet men visade inga som helst tanke av att göra plats för fler barnvagnar. Då sov också Prim och vi satte oss en bit ifrån men hade uppsikt över henne hela tiden. Även då erbjöd de inte sig att vi kunde sitta nära Prim. Det var kanske därför jag var lite dryg mot tjejerna igår. 

Lämna en kommentar

CommentLuv badge