Gravid #2: vecka 4 – Tankar kring plusset med nr.2

Lästid: 2 min

29 juni 2015:

Ni kanske undrar varför jag inte skriver “jippie” i rubriken eller nåt annat glädjefyllt. Det är så många tankar som flyger runt i mitt huvud. Förra gången med Tilda hittade jag på flera klurigheter och ledtrådar för att berätta för Måns att vi var med barn.

Den här gången sade jag typ den mest klyschigaste frasen “jag är sen”. Självklart väntade jag en reaktion från Måns och han ville nog inte uttrycka sig fel men fick ur sig “det var oväntad”…. och så blev han tyst och “lite chockad”. Om han blev glad? Det såg inte så ut… 10 min senare vände han sig till Tilda och sade “du ska bli storasyster!“. Han behövde smälta lite… Ibland ser jag inte på honom om han verkligen är glad.

Vi gjorde alltså inget glädjehopp, varken när vi fick veta att vi väntade Tilda eller nu. Det var nog för att vi HAR INTE ENS HUNNIT KÄMPA och längtat. Det låter som nr.2 är oönskad och jag vill inte att HON ska veta eller tro det (jepp jag säger redan nu att det är en hon).

Vi behöver smälta det lite bara. När det har gått 12 veckor så kan vi nog pusta ut och glädja oss mer och släppa oroligheter. KUB också.

Vi blir ju inte yngre. Jag vet inte om Måns ville bara ha ETT barn för nu i efterhand har han sagt “det är ju praktiskt med ett” och “snittålder för först föderskor i Stockholm är 39 år”! ….oookej!? Han hade läst det nånstans… Jag har i alla fall tänkt mig två barn och jag vet att jag har sagt att den får komma efter att Tilda är 3 år.

Själv har jag en yngre syskon och Måns har tre syskon. Varför ska Tilda vara ensambarn? Sedan har vi även sagt att nästa får komma som det kommer! Nu har den tiden kommit 🙂

Nästa grej är när och hur ska vi berätta för alla vi vill berätta för först. Vi väntar nog lite till och de ska inte få veta genom bloggen.

Jag har räknat att det är vecka 4.

Tags: No tags

2 Responses

Leave a Comment

CommentLuv badge