Förlossningsberättelse – Tilda, del 2

Lästid: 7 min

God morgon! Då börjar vi dagen med en fortsättning från igår! 😊 Och idag var bebisen beräknade från början…29 feb, skottdagen hehe!

Missat del 1? Läsa här

Torsdag 7 mars 2013, kl.7:30 
Vi kom fram till Mölndalssjukhus och Måns bara kastade ut sig ur bilen och vi stod på ambulansrutan precis utanför. Vi hade varit vid sjukhuset innan men utanför för att kolla läget med körrutt och parkering men vi var ju aldrig inne i sjukhuset och kollat vart vi skulle när vi väl kommit dit! Jag väntade i bilden medan Måns sprang in, hittade en rullstol och den kom han ut med. Jag minns att det var tyst och inte en kotte där, ingen reception när man kom in och det var korridorer.

Allting swoooshade förbi. Det var som i en film när alla ska hjälpa en gravidkvinna till förlossningen och kör en racing med henne i rullstolen…så var vi. Måns körde runt mig och vi hittade till en hiss. I hissen kom en man in och han såg på oss och frågade “ni ska till förlossningen?…4:e våningen och till höger, ring på där sen”. Värkarna kom då och då och jag ville inte skrika ut. Det var tröttsamt alltså för värkarna satte sig i svanken.

Vi hittade till förlossningen. En sjuksköterska kom och öppnade, frågade om det var vi som ringde. De hade redan ett rum redo. Jag minns väl att jag typ tänkte “nu fan kör vi”…av med kläder, på med sjukhuskläder och upp på sängen. Sjuksköterskan frågade ett och annat under tiden och gjorde vad hon skulle och kopplade upp magen så att vi hade kolla på bebisens puls.

Profylax, epidural, lustgas…?
Min barnmorska Camilla var suverän. Vi testade alla förlossningspositioner. Jag drog i “norska lakan” eller vad det nu kallas…drog i lakan i alla fall. Provade förlossningsstolen, hängde över den uppfällda sängen vid huvudändan och stod på alla fyra, upp och gick ibland. Måns fick saft och jag blev ilsken varje gång han fick massera min svank och rygg men jag tyckte det var “mesigt” och röt till många gånger, ilsken preggo ja.

De sa ju på profylax-kursen som ingick på Föräldrautbildningen (FUB), den enda gången vi hade på 2 tim, att partnern kunde hjälpa kvinnan med massage och coacha. Måns peppade ju inte eller coachade inte. Jag blev ilsken istället och han fick dricka saft. Han fann där i alla fall. Tur att han inte svimmade 😝

Jag frågade min barnmorska flera gånger om epidural men hennes svar var att jag var så duktig med profylaxen så det skulle nog gå bra. Sedan var det väl försent och det krävdes mer ett och annat förberedelse plus att den läkaren som skulle sätta dit den var upptaget.

Jag fick tillslut lustgas, det var typ 30 min innan Tilda skulle titta ut. När ingen var i rummet så skruvade Måns och jag på lustgasen och upptäckte att det inte kom nåt. Så egentligen andades jag bara i munstycket när krystvärkar kom i tron att det skulle hjälpa. Så ingen bedövning. Endast profylax. I’m on my own typ.

“Jag vill inte bajsa på mig!”
Då och då sa jag att jag VILL INTE BAJSA PÅ MIG! och Måns skrattade och barnmorskan lite också och hon bara “deeet gölllr ingeting…”. Det sa hon varje gång jag sa att det kändes som jag skulle bajsa på mig! Jag gjorde inte det. Fy! Haha!

Prover på Tildas huvud
Under tiden vid två tillfällen tog bm och läkare prover på bebisens huvud för att kolla stressnivån. Det var spring i rummet till och från och bm var inte ensam när prover skulle utföras. De var tvungen att göra om sängen och fällde ner halva sängen så att jag kunde ligga i gyn-läge så att de kunde föra in en metallrör, så att de kunde se bebisens huvud och då togs prover.

Nu får det vara nog!
När barnmorskan sa att de skulle ta prover på bebisen huvud igen, för 3:e gången…då slog det till och jag tänkte “fan heller!”. De förberedde allting igen, halva sängen var borta och mina ben var i vädret medan 5 pers (läkare, läkarstudent, barnmorskor och en student) stod och pratade om kommande helgen eller väder och vind. Mannen i hissen var också där, han var läkare och sade “har ni inte kommit längre, ni som hade så brottom!” , skämtade han med. En jädla kackel var det medan jag låg där med halva rumpan utanför sängen och väntade på en rör. Så när nästa krystvärken kom och jag KRYSTADE och lyckades få ut Tildas huvud. Då slutade alla prata och jag fick fart på dem. Jag fick instruktionen att INTE KRYSTA, för att de måste sätta tillbaka sängen och förbereda att ta emot bebisen.

Ring of fire!
Den där “ring of fire” ja. Inte visste jag hur länge det kunde vara men i och med jag inte fick krysta och väntade så sved det in i helskottan när Tildas huvud var på väg att komma ut…men jag fick inte krysta. Det fortsatte bränna. Enl. Emma så var hennes “ring of fire” typ 30sek-1 min, då huvudet skulle tryckas ut. För min del var bebisen kvar ett bra tag, det kändes som 5 min och det var det nog också men jag höll lugnet lall la laaa typ… 

  
Hej Världen! – Kl.11:23
Med vägledning och instruktioner från barnmorskorna så kom Tilda till världen kl.11:23. Jag ropade “vad blev det? Vad blev det? Flicka?” och de svarade “en flicka!”. Vi tog ju inte reda på könet och min intuition sa att det skulle bli en flicka, så yes! Det tog ett tag innan de lade upp Tilda på mina bröst. Sedan tog de med Tilda då hon skulle vägas och mätas.

Tilda vägde 2.6 kg och var 44 cm lång! 

Kände mig som en smoothie klämpåse…
Sedan skulle moderkakan och allt ut. Ingen hade ju talat om hur det skulle gå till så jag hade ingen aning. Den ena bm knådade min mage och den andra drog ut moderkakan medan jag fick hjälpa till och krysta. Bm fortsatte knåda magen och verkligen pressade ut allt vätskan i livmodern, det bara forsade ut.

Livets träd
De två bm lovprisade min moderkaka som de lade upp på ett bleck. Måns tog en bild på den. “Livets träd” sa dem. Den var hel och de höll upp den i luften! Jag ville också se och det såg ut som ett träd med små grenar. Därefter sydde de mig 4 stygn, då fick jag en bedövning i fiffi ja.

Klockan var runt 14 och då kom de in med mackor och fika medan vi väntade på att få gå till vårt rum på BB. Vi slapp dela rum.

    Redan då på BB var Tilda nyfiken på världen 😊 

En reflextion
När allting var klart så kunde jag säga “I DID IT”…utan bedövning och blev sydd 4 stygn, bara! Och jag kunde säga att det var inte såå farligt att föda ut ett barn MEN det var värkarna som var de värsta!!! 

Enl. bm så hade jag gjort “jobbet” hemma när jag var i latens-fasen och klarat av det. Trodde verkligen att jag skulle föd hemma. Skulle själv inte bli förvånad heller om jag hade gjort det. Vill oftast göra saker själv.

Väl på förlossningen så gick det ändå fort från 7:30 då vi kom in och 11:23 tittade Tilda ut. Vi stannade två nätter på BB även vi fick vara längre men jag ville hem, gillar inte sjukhus.

 Kläderna var lite stora. Svårt det där med storlekar i början och vi köpte storlek 50 men hon växte in i de ganska fort. 

Så lördan kom vi hem och började ett nytt kapitel som en familj! Det kändes konstigt att plöstligt hade man en liten människa i sin famn, som man ska ta hem, ansvara för och älska villkorslös…

  
Bästa bilder ( av många) på far och dotter…  

Tags: No tags

3 Responses

Leave a Comment

CommentLuv badge