Falukorv kan du äta själv!

Lästid: 3 min

God morgon! 
Noop, inte än. Tack för att du kikar in här men bebben har inte tittat ut än så det var inte därför jag var tyst hela dan igår 😬

Jag behövde verkligen vila men det var svårt för en 3-åring och en man att förstå, tills jag ballade ur. Att gå runt och vara höggravid, sömnbristen tar knäcken på en, ryggen också plus ljumskarna varje gång man reser på sig och det är tungt att gå eller böjer sig ja, har man inte varit gravid så vet man inte hur det känns…och ännu värre för en man att förstå. PLUS att vabba en aktiv 3-åring när mannen kan ta en fredags öl med kollegor, träna eller gå och TITTA på bandy men chefen mitt i veckan efter jobbet för att han hade svårt att säga nej till kollegorna och vänner.

Fattar ni att jag flippade? Det fick han höra i alla fall i luren på jobbet. Det fick han skylla sig själv eftersom han ringde när han anade att jag var irriterad i mina korta sms-svar. Och jag som tycker att jag ändå har varit snäll med mina humörsvängningar när han tycker att jag ALLTID är arg. Då ska han vara glad att han inte kände mig för 20 år sedan. Man mjuknar till med åren…och hårdnar men försökte blunda och låta saker förbli osagd. Tills man exploderar…

 (Konsten att underhålla en 3-åring…ger de 1,2 kg playdough.., så att man kan gå på toa i fred med öppen dörr…)

Jag hade inte ork att ta hand om mig själv helt ärligt. Jag såg ut som ett vrak, okammad, osminkad och gick i pyjamas hela veckan. Tilda ville också bara ha pyjamas på sig, ville inte äta och plöstligt ville hon ha allt, leka och jag fick inte vila ögonen för hon tvingade upp mina ögon och sa det arg “mamma! Inte vila! Du får inte somna! Mamma leka”. Orkade inte heller handla och jag var glad över att Tilda var sjuk med en förkylning och en lätt hosta för jag pallade inte ta oss till förskolan. Tilda ville inte heller gå till förskolan. 

När jag sa att jag inte orkade handla, vilket jag brukar göra tis-tors efter jag hämtat Tilda så sa Måns “vi har falukorv”. Det fick mig att mega-flippa! För i mitt huvud ville jag bara ha…sushi, det var i tisdags eller onsdags när han var borta hela dan och kom inte hem förrän 21:30. Torsdag var det den där falukorven igen. “Jag vill inte ha nån jävla falukorv, sluta tvinga mig!” Skällde jag på Måns.

Bägaren rann över efter 5 dagars vabb och en man som fattade ingenting och inte brytt sig lika mycket om mig och magen i den här graviditeten. Jag är inte ensam om detta fenomen vad jag vet…att ha en man som har blivit en grottman med graviditet nr.2.

Han fattade i alla fall ingenting och sa “det blir bättre” och “jag ska ta Tilda mer…i helgen”. Allting typ “ta det senare”-stuk.  Jag tycker inte att jag ställer höga krav. Jag har inte ställt några krav!…och nu mot slutet i graviditeten som tar knäcken på mig och början av ett nytt liv som ska komma till världen…lämnas då allt sånt med barn och uppfostran till mig? Medan han får göra som han vill. 

Och att prioritera är inte hans grej…prioritera vid rätt tid och tillfälle. Som den här veckan med sjuk barn och högpreggo kvinna. Nej, han kan inte läsa mina tankar, det har han sagt men behövs det verkligen ord för att han ska komma på sådana saker själv? 

Och inte fick jag nån sushi. Jag har aldrig gillat korv men kan äta i brist på annat…förutom thailändska korvar när jag var barn och Rød Pølse som jag kan äta rak upp och ner ur förpackningen! Äckligt?

Så var det med det. Ibland måste man få ur sig. Så analyserar inte sönder inlägget. Det handlade inte om att hänga ut min man och barn. Jag har min ursäkt och med all rätt. Får jag inte ur mig blir jag tokig, helt enkelt. Har tydligen inte tid att bli deprimerad och måste vara stark. Det är vi kvinno-folket duktiga på…vara starka för familjen. 

Känner någon ingen sig?

Tags: No tags

3 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge