Åt helsikke med den svenska sjukvården!

Lästid: 5 min

Det är ju ingen nyhet i och för sig…  att den svenska sjukvården är känd för att inte göra något förrän man ligger halvdöd på golvet först. Inte ens när man säger att man har inre blödningar vid toabesök… och det är en vana nu.

Inlägget handlar om min mamma

Åker man till akuten blir man bara hemskickad. På förlossningen får man vänta ut tills ungen sticker ut halva skallen… och i värsta fall födda barnet på badrumsgolvet. “Man måste överdriva för att få vård”, sade en vän.

Varken jag eller min mamma söker vård så fort det är något, om det inte verkligen är så pass allvarligt. Vi har varit med Tilda på sjukhuset TVÅ gånger liksom. En gång var det på vc när hon var förkyld och hostig längre än 2-3 veckor. Och Midsommar 2016 på akuten i Halmstad, att hon var förstoppad pga bakslag med potträningen… och att hon fick en leksakbil i munnen och en liten bit tand gick av när hon och kompisen bråkade om samma leksak. Nopp ingen hjälp, mest “utskällning” att det inte var så akut…

 

 

Vad har hänt?

Så jo jag ska berätta om min mamma. Hon också jävlig envis med att INTE söka vård. Hon är den sista på jorden kanske som skulle överdriva för att få vård till sig själv. Argument? Ja, för att hon jobbar med hemtjänst och vet att man blir bara hemskickad eller bollad runt till olika ställen!

Min mamma och jag chattade på Line förra torsdag. Hon berättade att hon fick besöka toaletten minst 10 ggr per dag… i 4 dagar redan. Redan dag 2 var pappa orolig och försökte få med henne till vården. Nej, min mamma tyckte att hon klarade sig trots att hon hade magont och så ömt att hon inte längre kunde identifiera vart nånstans hon hade ont.., överallt var det.

Så dag 4, efter att hon berättade så blev det utfrågning om andra symtom från min sida. Inte för att jag är allvetare inom medicin men jag googlade sedan efter “inre blödning, långvarig diarré” och kom till tjocktarmcancer…

 

Ringde sjukvården 1177

Sedan ringde vi på varsitt håll till 1177. Efter att jag berättade om min mamma och alla symtom hon hade men i och med sjuksköterska i luren inte fick prata direkt med min mamma så var det svårt att ge något utlåtande. Hon tyckte att mamma skulle besöka vårdcentralen där hon är listad. Hon frågade om min mamma hade feber, yrsel osv. Mja.., hon kunde ju skriva chattmeddelanden att hon skulle på toa och ta en dusch innan hon ringde en taxi för hon inte kunde köra bil själv i hennes tillstånd. Hon tänkte redan åka taxi innan hon ringde 1177. Till henne hade de 1177 sagt – AKUTEN!

Hon åkte taxin själv till akuten på Huddinge Sjukhus 15 min bort. Väl där så ville akuten knappast kolla hennes id eller veta  vilka symtom hon hade trots att hon sade att hon hade ont i mage, diarré i flera dagar, inre blödning och att ett helt paket Imodium räckte inte. I vanliga fall 1 tablett funkade och efter det ok igen. Allt mat åkte rak igenom kroppen med nr.2 efter att hon hade ätit typ 10 min senare. Så illa var det.

Men Akuten på Huddinge Sjukhus hade sagt att hon skulle åka vidare till Närakuten… Que???

Så min mamma åkte hem efter att vi pratade när hon stod utanför sjukhuset och blev 300kr fattigare efter taxiresan dit. Förbannad och förbryllad över den svenska vården. Jag var på min mamma att hon då MÅSTE komma till vården. Jag sms:ade pappa så att han skulle verkligen se till att hon kom iväg.

 

Inre blödning – ingen tog det på allvar!

Överallt på 1177 och alla rekommendationer om blöding eller inre blödning… då ska man söka vård. Men när man gjorde det och släpade sig själv till vården så ville ingen veta av en.

När mamma kom hem fick hon tag på vårdcentralen där hon har sin husläkare och fick en tid att komma in, hon skulle då få gå före kön. Väl där så fick hon träffa en läkarstudent… som kunde se och konstaterade att mamma såg blek ut utifrån men att hon skulle fortsätta med vätskeersättning. Han tog blodprov och hon fick med provrör som hon skulle lägga i sin avföring. Mamma frågade… “var det bara så? Ingen mediciner mot magont? Ingenting?”. Mamma undrade NÄR kommer hon få veta svaret från labbet… “någon gång nästa vecka” var svararet. Brilljant! Hon kunde ju dö innan av näringsbrist och blodbrist.

Dag 5 fick mamma feber och sade att hon var så skakig av hunger. Jag var på henne att hon MÅSTE kontakta vården. Hennes svar? Jo, att hon kommer nog inte dö så lätt… och att hon vill aldrig besöka vården igen och bli placerad som en bortglömd blomkruka i ett hörn!

Senare på kvällen rapporterade pappa att mamma kunde äta lite rissoppa och behållit det. Hon var på benen och pysslade… Asså den här kvinna vägrar bli sängliggande! Jag tänkte säga att hon inte skulle låta den svenska sjukvården besegra henne och dö så här lätt! Att hon är ska ju på en Thailandsresa med Penny när hon är 5 år som Tilda fick!

Och jepp, mamma repade sig dag 6 och fick tillbaka lite färg på huden. Hon var ju extra blek när vi facetajmade.Skrämmande blekt.

 

Men tänkt om det är blödande magsår?

Omkring 3.500 personer får blödande magsår varje år. Det är ett akut livshotande tillstånd, med hög dödlighet.

Nästan var fjärde patient avlider inom ett år

Källa: SVT

Vi thai och buddhister… den inställningen vi har om döden… asså någongång kommer alla att dö MEN MAN MÅSTE JU INTE PÅSKYNDA DÖDEN OM MAN KAN GÖRA NÅGOT ÅT ORSAKEN!…Säger jag!

Nu mår mamma bra igen och vi vet inte vad som var orsaken. Hon varken dricker alhokol eller röker. Hon har inte druckit på säkert 28 år, lika länge som jag har varit i Sverige. Hon har inte rökt på över 15 år. Jag tycker att hon bör kolla upp mer ingående för det kan vara något mer eller att magontet kommer tillbaka… med tanken på att hon berättade att varje gång hon gick på toa så kändes som att hon skulle blöda ut… asså.

Pappa var på allvar med att boka en flygbiljett till Bangkok så att mamma skulle få vård! I Thailand oavsett om det är den allmänna vården eller privat som kostar fett mycket…oavsett så FÅR MAN VETA och man blir omhändertagen! Jag låg i högfeber i Thailand och kunde knappast dricka eller äta. Lyckades palla mig till en vanlig klinik dag 3 och blev inlagd för dropp direkt!

Man blir bara arg när man besöker vården i Sverige. Vad har hänt med vården… förutom att det är personalbrist och underbetalda anställda?

Tags: No tags

4 Svar

Lämna en kommentar

CommentLuv badge