Okategoriserade

Aldrig mer utflykt

Vi försökte komma ut igår och trodde Tilda skulle tycka att det skulle bli kul med utflykt. Då flippade Tilda. Just ordet UTFLYKT blev bara helt fel. Utflykt till lekparken, kolla på djur, museum… och det var nej, nej och nej. Tilda pratade istället om “utflykt som på bilden” och tjatade om den. Det en broschyr om Mumindalen i Nådendal i Finland som Måns tog fram förra veckan(!) och jag slängde den i smyg. Förra veckan flippade hon om just Mumindalen och ville dit. Bums. Och dit ville hon till igår. Bums. Gråt. Suck.

Och det blev mer fel. Måns försökte avleda henne med Alfons och det blev ett nytt tjat. Då kom hon på att hon ville till Alfons  Åbergs Kulturshus! Nu! Bums! Gråt… Dyrt, så nej. Kaninlandet i Liseberg ville hon inte heller till och där har vi köpt årskort till.

Då sa jag till Måns att det är VI som bestämmer framöver, inte hon och inte ge för många val. Hon fick gråta hur mycket hon vill och hon ska INTE BELÖNAS. Vi går inte med på vad hon vill när hon slåss, skriker och storgråter. Efter det fick jag rycka in när Måns hade gett upp. Då stängde jag bara igen sovrumsdörren efter mig och hon öppnade upp, hoppade upp på sängen och fortsatte gråta. Jag sa att hon fick komma ut när hon har gråtit klart. Hennes svar “jag vill inte gråta klart!”. Vi höll på så några gånger med dörren tills hon plöstligt ville gå kissa. Sedan satt hon på pottan och jag pratade lugn med henne. Vi pratade om massor och vi spelade spel i iPad medan jag ammade Prim. 

Hon begriper ju inte något om tid och avstånd. Mycket ska ske nu och på hennes villkor. Det som har hänt är “igår” och Jul är det typ imorn. Så det hjälper inte att säga t ex “vi kan inte åka dit idag”,  “väntar tills tomten kommer” eller “du får önska det i julklapp”. Att säga att något är slut, slängt, finns inte mer… det blir kaos. 


Efter en timmes gråt och tröst så ville hon äta nudlar. Så klart ville hon ha som pappa åt, “den rosa påsen”. Suck. Det var det sista snabbnudlar. Jag lyckades avleda Tilda med andra nudelsort. Hon fick laga sina nudlar och skära lite med mig, vi åt tillsammans bara hon och jag. Hon åt så bra att jag fick koka mera nudlar. Sedan åt hon en hel “båt” vattenmelon! 

Hon blev glad igen och vi blåste såpbubblor plus att hon körde sin elbilen för första gången med pappa utan hjälp. Då passade jag på att säga att vi alla skulle på promenad och kanske hitta nåt gott på vägen. Hon skuttade iväg ropade glatt “utflykt!” och frågade snäll om vi kunde gå till Kaninlandet. Och jodå. Vi kom till Liseberg kl.17 och var där i två timmar. Hon fick leka i Kaninlandet med mig och åkte två attraktioner, en med mig och en med pappa. 


Om det var en belöning? Hon blev ju snäll, frågade snäll och det gammalt försöker vi nu inte älta om för hon kopplar inte riktig bra, än. Jag blir arg när hon vill något men vägrar fråga snäll eller säga tack för något som hon har fått, då får hon vara utan. 

Ny dag, ny match. 

2 thoughts on “Aldrig mer utflykt

  1. Känner så igen det där med att man avleder med andra alternativ och liksom ger för mkt val. Ett problem hemma hos oss också

    1. Ja och hon får oftast som hon vill när hon har varit snäll men just när hon vill tex ha hamburgare på Donken när man står och lagar mat och befaller en att köpa nu nu nu, då blir man förbannad. Låtsades som jag inte hörde och fortsatte med matlagningen. Hon gav upp efter 30 min eller nåt ?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

CommentLuv badge